Göteborgs-Posten, Johan Rylander
På tiden när Ingo var The Champ
Jag blir uppmärksammad på en bok, som just handlar om dåtiden, när Sverige fick uppleva nåt som vi kanske aldrig kommer att uppleva igen. När vi 1959 fick vår hittills ende tungviktsvärldsmästare i boxning.
På fredag är det nämligen exakt 50 år sedan en Göteborgsgrabb knockade sig till världsmästarebältet – och det var långt innan sporten fått blodiga avarter i en åttakantig gallerförsedd ring.
Kurt Durewall heter fotografen som alltid fanns vid Ingemar Johanssons sida och lagom till firandet har han samlat sina bästa foton från den underbara resan med mannen bakom Tors hammare.
Och det bjuds på fantastiska bilder när vi blickar in bakom träningen och till och med följer med in i duschen med The Champ. Du riktigt kan höra de sköna kommentarerna, nästan känna historiens vingslag fläkta mot pannan.
Och i boken läser vi om lyckönskningar från kung Gustaf Adolf som avfärdas med ett gott: ”Vad kan det vara för en tjomme? Jag känner väl ingen Göstav Ådel?”
Dalslänningen, Conny Hultgren
Den 85-årige pressfotografen, jiujitsumästaren och före detta boxaren Kurt Durewall har nu med anledning av 50-årsjubileet sammanställt en mycket fin bok över Ingemar Johanssons väg till världsmästaretiteln.
Durewall följde Ingemar Johansson tätt i hasorna under proffsåren och kom att utveckla en nära vänskap med den blivande världsmästaren.
Inför matchen om tungviktskronan 1959 besökte pressfotograf Durewall såväl utmanaren Ingemars Johansson som mästaren Floyd Pattersons träningsläger för att få de bästa bilderna.
När det sedan blev dags för match visade det sig nödvändigt att även besitta nobla självförsvarskonster i rollen som pressfotograf. Här hade Durewall god nytta av sina jiujitsukunskaper. Både i trängseln bland pressfotograferna vid ringside och i tumultet efter matchen.
Kurt Durewalls bok som har titeln ”Ingo – Vägen till VM” är främst just en de stora bildernas bok (varav många foton är kända för alla grabbar som löst Rekord-Magasinet och All-Sport med en hel del roliga anekdoter.
Kungsbacka Tidning, Jörgen Elffors
Tung fotobok om Ingos väg till VM
Informativ text till varje bild, vilket ger extra grädde på moset
En unik inblick i den klassiska boxningssagan
Ingen annan hade samma möjlighet att jobba så nära med Ingemar och Edwin som Durewall
Bara detta ger en oerhörd tyngd till boken
Durewall – Edwins hovfotograf tog massor av foto för Rekord och All Sport
Durewall bjuder på en enastående bildkavalkad på 144 sidor A4-format och glanspapper –
alltså ingen liten pocket!
Har ni inget annat om Ingemar Johansson så räcker den här boken långt när det gäller
idrottsmannen Ingemar Johansson
För Ingo-samlare är det här ytterligare ett fint tillskott i samlingen
Väl värd en plats i bokhyllan
Landskrona Direkt, Peter Linde
Har du själv några minnen från sommarnatten då ”Tors hammare” talade på Yankee Stadium i New York och tystade 30.000 åskådare?
Eller har du som vi på redaktionen fått nöja dig med berättelserna om den spännande natten?
Oavsett vilket är det idag, den 26 juni, femtio år sedan den smått mytiska händelsen ägde rum och vad kan väl då passa bättre än att ta en titt i boken ”Ingo – Vägen till VM” av pressfotografen Kurt Durewall
Hundratals svartvita bilder från den gamle världsmästaren träning, matcher och privatliv, plus korta texter presenteras här av jiujitsumästaren f.d. boxaren och vännen Durewall som var med som tränaren Edwin Ahlqvists specielle fotograf.
Av bildtexterna får vi veta att det även gick tufft till bland fotograferna som bevakade vid ringside.
Vi lotsas med i trängseln och uppståndelsen i korridorerna efter fighten. Durewall minns och den gamle ”pyjamasbrottarens” stil och kommentarer är obetalbart daterade såväl som sköna. Det doftar Rekord-Magasinet, svett, cigarr och fotoblixtar!
Det som hände i New York för femtio somrar sedan var – och är! – skifthäftigt!
Att Durewall kan sin boxning är ställt utom allt tvivel; han har varit med länge, sett otaliga boxare, tagit massor av bilder och kommentarer stilar, garder och slag som en gammal ringräv.
Som sagt: ett jubileum värt att fira till Ingos minne, idrottshistoria och sportjournalistik en masse. Durewall var med då det hände för femtio år sedan, och det kommer aldrig att hända igen.
|